Och så bara ett litet vittnesbörd från mig!
En gång i tiden för drygt 62 år sen föddes jag på BB, på Borås lasarett som det hette på den tiden. Jag minns faktiskt inte ens mer vad förkortningen BB stod för, någonting med Barn var det väl i alla fall har jag för mig, hmmm?
Mina föräldrar bodde i Dalsjöfors vilket ligger strax utanför Borås och där växte jag upp i en väldigt trygg miljö och gick 9 år i grundskola innan jag klev in i arbetslivet lite fram och tillbaks.
Nu finns inte föräldrarna kvar här i jordelivet längre men bägge dog ändå i tron på Jesus vilket för mig idag betyder extra glädje och tacksamhet.
Så en tro på Gud fick jag egentligen redan tidigt med mig, mest genom mamma även om det nu blev en ganska vinglig livsvandring fram till ungefär 30 års ålder.
Jag valde ju inte att följa den kristna vägen åren fram till 30 utan började istället ganska tidigt testa det ena efter det andra av vad denna värld hade att erbjuda. Rock,n' roll, partaj och ett jagande efter spännande upplevelser, det blev efter tonåren det man mestadels höll på med.
För att inte dra ut på berättelsen alldeles för mycket så blev dock denna jakt inom världens alla möjliga erbjudanden inte så värst lyckosam för mig.
Det enda positiva i min jakt på den tiden var att jag ändå lyckades överleva flertalet situationer som kunde slutat mycket illa, och att jag så småningom till sist kom till insikt över att det faktiskt absolut inte fanns någon djupare mening i allt det jag dittills av världen hade smakat.
Det allra mesta var på olika sätt destruktivt och ledde endast till alltmer tomhet, och den djupaste av mening med livet lyste helt med sin frånvaro. Varken partajandet med dryckenskap och droger, varken relationer eller i jakten efter häftiga prylar och andra upplevelser hade egentligen gett mig någonting alls av värde. Så, visst!
Det var väl ändå något positivt i min världsliga jakt, att jag efter många om och men, och många äventyr, ändock till sist kom fram till en stoppskylt, eller om man så vill till en återvändsgränd.
Jag hade nu inga fler val kvar i mitt 30 åriga sargade liv än att fullständigt kapitulera eller, att då fortsätta nu ännu mer intensivt med ett drogande med en helt bergsäker för tidig död. Skulle jag kapitulera och på riktigt allvar pröva det mamma redan under min barndomstid hade försökt lära mig om Gud och Jesus eller skulle jag droga ihjäl mig, det var frågan?
Jag väljer tack och lov Jesus, jag väljer att pröva mammas vägledning, och, halleluja, jag säger då bara det!
Omedelbart kom hjälpen utan att jag ens överhuvudtaget förstod att det faktiskt bokstavligen redan stod skrivet, om man bara på riktigt vänder sig till Gud.
Psaltaren 40:2-6
Jag väntade ivrigt på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på Herren. Salig är den man som sätter sin förtröstan till Herren och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögngudar. Herre, min Gud, många är de under du har gjort och de tankar du har tänkt för oss. Ingenting kan liknas vid dig. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de är fler än man kan räkna.
Halleluja, Guds Ord är levande och sant! Jesus lever!
Ja, lite kortfattat så var detta en kortare bakgrund om mitt liv. Fortfarande 32 år senare prisar jag och sjunger om min Frälsare och Herre Jesus Kristus, och önskar verkligen att alla följde honom, han som lyfte mig upp, öppnade mina ögon och gav mig den fullständiga meningen med livet. (Joh 14:6) Han som är Vägen, Sanningen och Livet, halleluja!
Mvh Leif...♥️🙏
