Från evigheten till evigheten!

Psa 90:2

Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, är du, o Gud, från evighet till evighet,

Men, Han säger också så här om sig själv!  

Joh Upp 22:13 

Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.

Gud med början och ett slut, vad betyder då det?

Jo, i alla fall delvis så betyder det att!

2. Hans fysiska skapelse, hela universum med människan som huvudperson, har en början och kommer också att ha ett slut, innan evigheten fortsätter vidare.

Kolosserbrevet 1:16

För genom honom skapades allt det som är i himlarna och det som är på jorden, det synliga och det osynliga, vare sig det är troner eller herradömen eller furstedömen eller väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom.

Joh Upp 21:1-5

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. För den första himlen och den första jorden hade försvunnit och havet fanns inte mer. Och jag, Johannes, såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från himlen säga: Se, Guds tabernakel är bland människorna, och han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara med dem och vara deras Gud. Och Gud ska torka bort alla tårar från deras ögon. Och döden ska inte vara mer, inte heller sorg, inte heller gråt, och ingen smärta ska finnas mer, för det som förr var är borta. Och han som satt på tronen, sa: Se, jag gör allting nytt. Och han sa till mig: Skriv, för dessa ord är sanna och trovärdiga.

Psaltaren 19:2-7 

Himlarna vittnar om Guds härlighet och himlavalvet visar hans händers verk. Dag berättar för dag, natt ger kunskap till natt. Det finns inget tal eller språk där deras röst inte hörs. Deras ljud går ut över hela jorden och deras ord intill världens ände. I dem har han gjort en hydda åt solen, vilken är som en brudgum som kommer ut ur sin kammare och jublar som en hjälte över att löpa sin bana. Från himlens ena ände är hans uppgång och han följer sitt kretslopp till den andra, ingenting undgår hans hetta.

Luk 1:76-79 

Och du barn ska kallas den Högstes profet, för du ska gå framför Herrens ansikte för att bereda hans vägar, för att ge hans folk kunskap om frälsning med förlåtelse för deras synder, genom vår Guds innerliga barmhärtighet, genom vilken soluppgången från höjden har besökt oss, för att ge ljus till dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.

Joh 14:6-7 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. 

Joh 16:28 Jag har utgått från Fadern och har kommit till världen. Åter lämnar jag världen och går till Fadern. 

"Livet" som en gång i tiden hade sitt ursprung hos "Fader vår som är i himmelen" gav sig som en del av Guds själ och liv som Son i väg till jorden, lämnade himmelens härlighet och blev en "vanlig" människa för att själv ta på sig våra synder och så visa oss den Sanna Vägen till Gud och det eviga livet genom att alltså dö och även uppstå som den Förstfödde från de döda. 

Jesaja 7:14 

Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska kalla honom Immanuel. (Gud med oss på Hebreiska)

Jesus återgår sedan efter sin offerdöd till sitt eviga ursprung för att senare än en gång komma tillbaks till mötet på skyn för att hämta hem förstlingsskörden av henne, mänskligheten som tackade ja till att i evigheten bli Gud Kungens eviga Hustru och Drottning.

Jakobs brev 1:18 

Efter sin vilja har han fött oss genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem han skapat. 

Ja, så här säger Gud om den Nya Skapelsen, som även kallas för det Nya Jerusalem och Guds rentvättade och helgade Brud!

Jesaja 62:3 + 5

Och du ska vara en härlig krona i HERRENS hand och ett kungligt diadem i din Guds hand. 

Och! Som en brudgum gläder sig över sin brud, så ska din Gud glädjas över dig. 

Detta om Guds evighetsplan, kärleksgåvan såsom förlovningsringen på ett finger från Honom till oss,  

Efesierbrevet 4:30 

Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.

Som borgar för att Han också snart kommer för att bringa hem sin eviga och troende utvalda skara till Gud och inledningen av det himmelska bröllopet, 

Ok, då försätter vi lite kring punkt 1!

Guds själ och innersta liv har i evigheters evighet alltid samexisterat i både Fadern, Ordet och Anden, Gud som helhet är evig Ande enligt "Joh 4:24", och presenterar sig så här genom Johannes.

1 Joh 5:7 

Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett. 

Här har vi bilden av vår ursprungliga och treeniga Gud. I Bibelns inledning kan vi också se hur Guds ordning fungerar under skapande.

1 Mos 1:1-3 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sa: Varde ljus! Och det blev ljus. 

1. Fadern själv (Huvudet) har först tänkt, och efter det kommer "nummer 2" då (Gud Ordet) talar, och sedan som "nummer 3" verkställer (Gud Anden) det också alldeles själv. 

1) Gud har tänkt, 2) Gud säger, och 3) Gud verkställer på olika sätt!

Han skapade universum från ingenting och valde sen själv som ljuset att också finnas och ha sin närvaro inom hela universums område och gränser.

Psaltaren 139:7-8 

Vart ska jag gå för din Ande, och vart ska jag fly undan från din närvaro? Om jag steg upp till himlen, så är du där, och om jag bäddade åt mig i dödsriket, se, då är du där.

Gud är överallt!

Ok, vi går vidare! 

Jesus säger så här!

Joh 5:26 Fadern har liv i sig själv.

Och likadant är det med Ordet, som inte är något tomt och livlöst utan också detta är fyllt av Gudomligt liv.

Joh 1:1–4: Joh 1:1-4 I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 

Guds skapande kraft och Gudomliga vishet beskrivs som levande och har alltid funnits i Guds alla beståndsdelar, Fadern, Ordet, och Anden!

Ordspråksboken 8:22–24: HERREN hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina verk i urminnes tid. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan havsdjupen fanns var jag född, och innan källorna fylldes med vatten.

Här talar Gud både om sin visdom och om Sonen som redan ifrån evigheten före allt annat fanns med i Guds plan för oss människor.

1 Kor 1:24 Ja, Jesus själv kallas faktiskt för "Guds kraft och Guds visdom".

När universum skapas sker det genom Faderns levande visdom, Ord, och kraft. Gud som kraftens Ande samverkar i perfekt harmoni med sitt eget uttalade Ord.

Vi kan genom att jämföra flera bibelställen se både Fadern, Ordet och Anden enigt och samtidigt agera i allt skapande, och samtidigt finns hela tiden livet och Guds levande själ med i form av Sonen, Guds vishet!

Ordspråksboken 8:30: Då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag och jublade ständigt inför honom.

Joh 14:6-7 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni hade känt mig, så hade ni också känt min Fader. Från och med nu känner ni honom och har sett honom.

Joh 5:26 För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen att ha liv i sig själv. 

Psaltaren 33:6: "Himmelen är gjord genom Herrens ord, och hela dess härskara genom hans muns andedräkt" 

Och så säger också Job!

Job 33:4 Guds Ande har skapat mig, den Allsmäktiges livsande har gett mig liv. 

Guds liv kliver så småningom genom Ordet in i historien genom att Anden verkställer och planterar in Guds levande säd in i Maria. Där växer så fröet till och människan med Guds namn Jesus Kristus föds in till mänskligheten!

Johannesevangeliet 1:14: "Och Ordet blev kött och bodde bland oss..."

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Kol 1:13 Han som har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.

Matt 6:33 Men sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt detta också.

Ja, det vi får som en Gudomlig gåva är att Gud tar sin boning i oss. Vi har kommit fram till det som sker när vi på ett ärligt sätt väljer att omvända oss från mörkret och accepterar Jesus, då sker det som Bibeln kallar för pånyttfödelsen!

Guds liv och Ande flyttar in i vår ande på ett liknande sätt som när en kvinnas ägg blir befruktat!

Människan är skapad som en tredelad varelse bestående av ande, själ och kropp (1 Thess 5:23). Innan en människa möter Gud är hennes mänskliga ande andligen livlös, men, vid den nya födelsen samverkar Guds Ord och Guds Ande för att plantera det eviga gudomliga livet Jesus Kristus (Guds själ) djupt inne i det allra innersta av människors ande.

1 Petrusbrevet 1:23: Att bli född på nytt "genom Guds levande ord som består".

Romarbrevet 8:16: Guds Ande vittnar direkt med "vår ande" att vi är Guds barn.

Andlig tillväxt sker sedan genom Ordet och bönelivet i den Helige Ande!

Efter pånyttfödelsen bor alltså Kristus bokstavligen inuti den troende, och genom att vi medvetet och regelbundet låter oss fyllas av Guds Ord så får vår mänskliga ande näring. Det Gudomliga fröet växer sig allt större och starkare och börjar gradvis prägla och förvandla människans själ (hennes tankar, vilja och känslor).

Galaterbrevet 2:20: "Nu lever inte mer jag, utan Kristus lever i mig."

1 Petrusbrevet 2:2: Att längta efter Ordets rena mjölk för att "växa upp genom den till frälsning".

När vi sedan har levt färdigt våra kristna liv här på jorden så väntar förlossningens dag, antingen uppryckta härifrån jorden levande eller från Paradiset där mängder av döda Jesustroende har befunnit sig.

Frälsningsplanen, det slutgiltiga förhärligandet och fullkomnandet fullbordas på förlossningens dag, det talas om den första uppståndelsen. Då förvandlas vår fysiska kropp till en ny andlig och himmelsk kropp. 

1 Kor 15:44 Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Det finns en jordisk kropp och det finns en andlig kropp.

Det dolda Kristuslivet på insidan bryter fram på utsidan, och de troende ska lysa som solen, vilket är Bibelns främsta metafor för Gud själv.

Matteus 13:43: "Då skall de rättfärdiga lysa som solen i sin Faders rike."

Psaltaren 84:12 & 1 Johannesbrevet 1:5: "Herren Gud är sol..." och "Gud är ljus, och inget mörker finns i honom."