När Jesus ger oss bilden av dörren och fårfållan (fårhuset) så har jag ibland haft funderingar på hur Gud riktigt menar? Det finns säkert massor med andra synsätt men jag tänkte ändå belysa ett sätt som jag ser på det hela.
Joh 10:1
Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare.
Här kan vi i vilket fall som helst tydligt förstå att Jesus talar om sig själv som dörren in till fårfållan, vilket Han ganska snart några senare verser också säger rakt ut, och samtidigt klingar det ju också väldigt fint ihop med det som Han i (Joh 14:6) säger, att :ingen kommer till Fadern utan genom mig:
Jesus är enda vägen till evigheten hos Gud vår Far i himmelen, det finns bara en dörr in dit!
Men, vad betyder egentligen då fårfållan som vi också kan läsa om i denna första vers? Handlar det om den himmelska tillvaron hos Fadern i evigheten eller handlar det kanske om någon annan plats eller tillvaro?
När vi ser lite grundligare på liknelsen som Jesus här tar upp så talar han om en fålla som vi alla frivilligt själva verkar kunna gå in till, både frälsta och ofrälsta. Eftersom Jesus också senare nämner att man både kan gå in och ut härifrån och att tjuvar och rövare också kan ta sig in dit utan att gå genom Jesus så kan det ju inte handla om varken den allra sista domens dag inför evigheten eller den slutliga evigheten hos vår Far, nej, det handlar om något annat!
Jesus talar om en slags fålla dit Skaparen genom sin kärlek kallar alla människor medan vi lever här och nu, en slags inhägnad där Gud genom Jesus vårdar, tvättar, botar och beskyddar människor redan här och nu. Han vill ju att alla människor skall bli frälsta och räddade från dödens konsekvenser och vill givetvis därför att alla redan nu skall söka denna andligt uppbyggande friska miljö. Dock väljer inte alla att bli tvättade rena av Jesus så man klättrar hellre in i andlighetens värld smutsig utan att gå genom dörren, och så luras man att tro att all slags andlighet är bra och duger in till evigheten. Man gör goda gärningar och biktar sig mellan varven när man känner sig lite smutsig och så tror man att Gud är nöjd så. Man förstår helt enkelt inte att det just är genom dörren den eviga friden kommer in och de andliga ögonen och öronen öppnas. Det är först genom dörren den verkliga vissheten om att vara en himmelsk medborgare träder in o.s.v.
Att Jesus är dörren betyder ju att det finns en verklig tillvaro både innanför och utanför denna inhägnad, och eftersom både tjuvar och rövare utan Jesus faktiskt ändå kan finnas inne i fållan så betyder det ju samtidigt att det finns människor som också är kvar utanför. Dessa många utanför är troligen i Guds ögon ännu värre än andligt funderande rövare och tjuvar. Dessa människor som inte alls bryr sig om evighetsfrågan lever endast i nuet och efter sitt ego, människor som andligt sett är totalt likgiltiga och inte alls bryr sig om varken syndaprat eller Gud. Deras framtid ser verkligen mörk ut!
Rövaren
Vi känner ju till rövaren på korset som i sista stund ändå vänder sig till Jesus och blir räddad. Jag kan tänka mig att han troligtvis var en av dem som faktiskt ändå på något sätt hade tagit sig in i fårfållan utan Jesus, en som ännu inte tillhörde fåraskaran men ändå innerst inne hade en del andliga tankegångar, hade fortfarande ett fungerande samvete där han var bekymrad över sitt syndiga liv, hade tankegångar om var han skall tillbringa sin evighet m.m, och i sista sekund omvänder sig till Jesus och verkligen ångrar sina tidigare felval i livet. Jesus accepterar och rövaren får godkänt! I sista stund får han följa med. Han blir frälst, förvandlas till ett äkta Guds får i fårfållan och förs ganska omgående från fårfållan till paradiset där de döda i Kristus efter jordelivet befinner sig i väntan på mötet med brudgummen i skyn. Mötet med Brudgummen tillsammans med den levande skaran som blir uppryckt enligt (1 Tess 4:15-17), dessa alla tillsammans skall uppstå och få sina nya himmelska eviga och strålande härlighetskroppar.
Joh 10: 2
Men den som går in genom dörren är fårens herde.
Även om Jesus förklarar att det är Fadern som genom sin Ande drar alla till Jesus och senare in till evigheten så är det samtidigt så att Jesus själv kallar sig för den gode herden!
Joh 6:44
Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Jesu underbara undervisning här vittnar alltså än en gång "för den som hör" att Jesus själv också liksom Fadern och Anden är Gud!
Det är Sonen som låter oss uppstå.
Ja, Jesus vittnar här på flera sätt här om att Han är både dörren och fårens herde. David sa :Herren är min herde: Alltså! Sonen likväl som Fadern är faktiskt enligt Jesu egna ord också samma Herre och herde som Fadern i Psalm 23. Den gode herden som låter oss vila på gröna ängar och för oss till vatten där vi finner ro. Det är både Sonen och Fadern som genom Anden leder oss på rätta vägar för sitt namns skull, halleluja vilken Gud vi har.
Då läser vi färdigt resten av Jesu undervisning om dörren och fårfållan.
Joh 10:3-18
För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om. Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."
Fårfållan är en andlig bild!
Fårfållan eller fårhuset som någon översättning kallar det för är alltså en andlig bild av vår jordiska tillvaro som Gud "genom Jesus" kallar in oss till.
De flesta andligt tänkande eller sökande klättrar in i andlighetens fårfålla på alla möjliga andra ställen än genom den äkta dörren in till Gud.
Att inte ha gått in i denna andliga inhägnad eller hus genom Jesus betyder mest att man under sitt jordeliv lever i lögn. Många lever ett liv i en slags skenhelig tillvaro. Man går kanske i kyrkan och uttövar religiösa ritualer. Man låtsas vara en god människa medan man egentligen lever ett dubbelliv. Man talar om andliga saker men har ändå aldrig gått in genom den enda dörr som öppnar upp det allra innersta. Rövaren insåg, tack och lov, det här i allra sista stund men givetvis hade det varit mycket bättre om han redan tidigare hade levt sitt liv i fårfållan med öppnade ögon istället för ett slösande låtsasliv i blindhet.
Jesu frid...
