Dörren och fårfållan

Skriv din text här ...

När Jesus ger oss bilden av dörren och fårfållan (fårhuset) så har jag ibland haft funderingar på hur Gud riktigt menar?

Joh 10:1

Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 


Här kan vi i vilket fall som helst tydligt förstå att Jesus talar om sig själv som dörren in till fårfållan, vilket Han ganska snart några senare verser också säger rakt ut, och samtidigt klingar det ju också väldigt fint ihop med det som Han i (Joh 14:6) säger, att :ingen kommer till Fadern utan genom mig:

Jesus är enda vägen till evigheten hos Gud vår Far i himmelen, det finns bara en dörr in dit!
Men, vad betyder egentligen då fårfållan som vi också kan läsa om i denna första vers? Handlar det om den himmelska tillvaron hos Fadern i evigheten eller handlar det kanske om någon annan plats eller tillvaro?

När vi ser lite grundligare på liknelsen som Jesus här tar upp så talar han ändå om en fålla som vi alla frivilligt själva verkar kunna gå in till, både frälsta och ofrälsta. Eftersom Jesus också senare nämner att man både kan gå in och ut härifrån och att tjuvar och rövare också kan ta sig in dit utan att gå genom Jesus så kan det ju heller inte handla om den allra sista domens dag inför evigheten eller den slutliga evigheten hos vår Far!

Jesus talar om en slags fålla dit Skaparen genom sin kärlek kallar alla människor medan vi lever här och nu, en slags inhägnad där Gud vårdar, tvättar, botar och beskyddar människor. Han vill ju att alla människor skall bli frälsta och räddade från dödens konsekvens och vill givetvis därför att alla redan nu skall söka denna andligt uppbyggande miljö. Att det finns en dörr betyder ju att det finns något både innanför och utanför dörren, och eftersom också tjuvar och rövare på olika sätt utan att gå genom Jesus kan finnas inne i fållan så betyder det också att det finns dem som t.o.m kan vara ännu värre än både rövare och tjuvar, alltså sådana som andligt sett är totalt likgiltiga och inte alls bryr sig om den andliga fårfållan och det framtida.

Vi känner ju till rövaren på korset som i sista stund ändå vänder sig till Jesus och blir räddad. Jag kan tänka mig att han troligtvis var en av dem som Jesus menade kanske hade tagit sig in i fårfållan utan Jesus, en som ännu inte tillhörde fåraskaran men ändå fanns där inne i fårfållan. Han hade fortfarande ett fungerande samvete, hade tankegångar om var han skall tillbringa sin evighet m.m, och i sista sekund omvänder sig, vädjar att få kliva in genom dörren och ångrar verkligen sina tidigare felval i livet. Jesus accepterar och rövaren får godkänt. Han fick i sista stund gå in genom dörren. Han blir frälst, förvandlas till ett äkta Guds får i fårfållan och förs ganska omgående från fårfållan till paradiset där de döda i Kristus befinner sig i väntan på mötet med brudgummen i skyn. Mötet då de alla tillsammans med den levande skaran som blir uppryckt enligt (1 Tess 4:15-17) skall uppstå och få sina nya himmelska eviga och strålande härlighetskroppar.

Joh 10: 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde.

Även om Jesus säger att det är Fadern som drar alla till Jesus och senare fram till evigheten så är det hela tiden Faderns Ande som Fadern utför hela sitt verk genom. Anden är fårens herde samtidigt som han också några verser senare kallar sig själv för den gode herden!

Joh 6:44 
Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Jesu underbara undervisning här vittnar alltså än en gång "för den som hör" att Jesus själv liksom Fadern och Anden är Gud!

Fortsättningsvis tar Han ju upp om att det faktiskt är Han själv som också är den gode herden i Psalm 23. Ja, Jesus vittnar här om att Han både är dörren och fårens herde. Det är likväl alltså Sonen som Fadern i Psalm 23 som låter oss vila på gröna ängar och för oss till vatten där vi finner ro. Det är både Sonen och Fadern som genom Anden leder oss på rätta vägar för sitt namns skull.


Då kan vi läsa färdigt resten av denna Jesu undervisning om dörren och fårfållan.

Joh 10:3-18  
För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om. Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."

Fårfållan eller fårhuset som någon översättning kallar det för är alltså en andlig bild av tillvaron Gud "genom Jesus" kallar in oss till under vår jordiska livsvandring. Att inte ha gått in i denna andliga inhägnad eller hus genom Jesus betyder mest att man under sitt jordeliv lever i lögn. Många lever ett liv i en slags skenhelig tillvaro. Man går kanske i kyrkan och uttövar religiösa ritualer. Man låtsas vara en god människa medan man egentligen lever ett dubbelliv. Man talar om andliga saker men har ändå aldrig gått in genom den enda dörr som öppnar upp det allra innersta. Rövaren insåg, tack och lov, det här i allra sista stund men givetvis hade det varit mycket bättre om han redan tidigare hade levt sitt liv i fårfållan med öppnade ögon istället för ett slösande låtsasliv i blindhet.